Creeping out to come alive.

Sitter och glor ut genom fönstret. Solen har försvunnit för länge sedan och det är mest grått och trist nu. Tror dock att det skulle bli fint väder i morgon, så jag hoppas på det bästa!

Livar upp den grå tillvaron med en ansiktsmask. Det kliade så i ansiktet och det var inte alls glatt på mig idag så tänkte att det säkert är bra för huden! Hoppas på det bästa även här.

För övrigt så är det bara tre veckor kvar till studenten. Ska bli kul som fan, och oooerhööört skönt! Längtar riktigt mycket. Det känns så sjukt att det snart är över. Lämnas ut sådär i världen, men det kommer nog kännas riktigt bra ändå. Har ett år framför mig planerat, och efter det vet jag ju vad jag vill göra (nästan i alla fall), och de flesta vuxna jag vet säger att universitetstiden är den roligaste, så jag lär ha några skojsiga år framför mig.

I morgon ska jag hämta hem en bokhylla så jag kan få plats med lite fler böcker. De flesta står kvar uppe på Moas rum nu, och det känns inte trevligt mot varken henne eller böckerna, plus att jag vill ha ner dom till mig. Hade lite planer på att göra mig av med dom men nu när dom får plats kan jag lika gärna ta och ha kvar dom, hehe.

Ah just det ja, jag var i Lund förra veckan. Spenderade onsdagen-lördagen hos Matte, lördag mitt på dagen med Sass, och lördag kväll-söndag hos Viktor. Hade det jättemysigt och åt massor med glass och hade det allmänt trevligt. När jag såg på dom kände jag dock att jag kommer sakna dom så fruktansvärt mycket, särskilt Viktor. Tror det är för att jag är så van vid att prata med honom minst tre-fyra timmar om dagen. Är van vid att det hela tiden trillar in sms från honom eller att han bara är ett par minuter iväg över telefonen. Matte och Sass pratar jag inte med dagligen, även om det är minst en gång i veckan. Vet att dom finns över datorn och över telefon, men ändå. Det kommer kännas så skumt. Varje gång jag ser dom upptäcker jag hur jävla mycket jag älskar dom. Kan knappt låta bli att peta på dom och pussa och krama hela tiden. Måste verkligen behärska mig. Tror dock det hänger ihop med att vi ses så pass sällan. Det är ju inte det att jag älskar mina närboende vänner mindre, det är bara det att jag vet att jag kan krama på dom lite när som helst. Det kan jag inte med söderfolket, så då måste jag typ "passa på" att göra det när jag är där. Träffade lilla Elias för första gången, och tog lite kort, men tänker inte lägga upp dom ute på nätet så det blir inga sådana här på bloggen.

Ah just det, på torsdag efter skolan ska jag iväg på lite skojsigheter. Säger inget nu (fast min typ enda läsare vet nog vad det är ändå) så berättar när det är mer bestämt!

Tråkigt inlägg utan bilder men jag måste fortsätta att pluggaaaa. Naturprov i morgon och svenskatal på torsdag. YEAH BABY. Som tur är ska jag leka med Matte på fredag under lunch och under föreläsningen på sista lektionen (han följer med dit) så jag får lite belöning för all möda man lägger ner.

Welcome to the djungle.

Har äntligen fått fatt på en laddare som jag kan använda för att ladda batteriet till kameran, så från och med nu kan jag ha bilder med på bloggen också! Woho.

Tog en paus i sysslorna vid datorn och gick och fotade djuren lite.


Jag råkade väcka Jennifer så hon låg och gäspade massor.


Och lite till...


Hahah, tror hon är på väg att stänga munnen efter en gäspning. 

Hon följde med mig nre men hittade sedan något hon blev lite mer intresserad av - ett cykeldäck.

Efter ett par minuter kom George skuttande. Det blev NÄSTAN en bra in action-bild!

Självklart skulle storasyster pussa lite på lillebror.

Fotade Hobbe genom grinden när jag var på väg upp igen.. :)

I wish I could eat your cancer when you turn black.

Long time no see.

Livet rinner förbi, och jag bloggar inte. Känner mig riktigt duktig på det här.
 
Ja vad har hänt senaste tiden? Vet inte, inte särskilt mycket. Mycket att göra i skolan vilket tar på krafterna, sedan är det en del privata saker som ligger och stör också. Kan inte påstå att jag har särskilt mycket energi eller ork till någonting. Skulle någon komma och erbjuda mig alternativet att kunna sova bort hela livet skulle jag tacka ja på en gång.

Var nyss ute på en joggingtur. Har inte tränat på ca en månad då jag var sjuk och sen har jag haft asmycket att göra (som jag nämnde i ovanstående stycke..) och det har då inte blivit att jag kommit igång igen. Men tog en runda på 3.5 km ungefär och jag klarade mig runt så jag är ganska nöjd ändå. Blir nog en sådan sväng i morgon också. Ska ändå upp med syskonen och få iväg dom till bussen så kan lika gärna pinna iväg med dom och springa runt lite. Aldrig fel med motion.

Bara lite mer än tre månader kvar nu, sen sticker jag till Tyskland. Det känns lite sjukt. Snackade med dom över Skype igår, och dom är ju så söta hela högen. Pojkarna har sådan förståelse för att jag inte kan jättebra tyska så de pratade långsamt och Michel sa det han kunde på engelska. Ser verkligen fram emot detta, samtidigt som det är lite vemodigt. Kommer nog kännas skumt att lämna alla hemma. Sitter och sneglar på min gamla vovve som ligger här snett bakom mig och det smärtar att veta att jag ska lämna honom i ett helt år. Särskilt med tanke på att han börjar komma upp i åldern nu och jag inte vet hur länge jag får ha kvar honom. Han är frisk och kry och har aldrig varit sjuk (peppar peppar...) så jag tror nog inte att det händer någonting, men man vet aldrig. Man kan aldrig vara säker. Och OM (god forbid) det händer något, så vill jag ju kunna vara här.

Samma sak är det med morbror. Det får inte hända något medan jag är borta. Inte annars heller så klart men ja, jag vet inte ens vad jag pratar om. Ignorera mig.

Ska skölja av mig all svett och krypa ner i sängen med en bok. Har börjat på Cirkeln, och den är bra. Hörde av Mathias idag att den t om blivit översatt till engelska och säljs i Australien! Inte illa, inte illa.
 
Har för övrigt öppnat en ny blogg (au pair blogg) men har inte uppdaterat något där än så jag lämnar adressen när den är lite mer uppstartad, så att säga.

Tjosan.

RSS 2.0