Telefonsamtalet gick bra. Jag överlevde. De överlevde. Alla överlevde. Känns bra. Känns okej. Pratade med en au pair familj. Engelsk familj, bosatt i Tyskland. Sötaste ungarna. Sötaste föräldrarna. Asglada, skrattade och log hela tiden. Det var fint minsann!

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Nervositeten håller på att släppa så ena stunden pratar jag på utav helvete, nästa är jag helt tom på ord.

Ska ner och äta lite för min mage skriker på mig, men innan dess hade jag tänkt bjuda på en bild på hur jag ser ut när jag haft flätor hela dagen.