Tankar såhär på natten...

Jag är en väldigt lyckligt lottad flicka med en frisk och fin familj. Sex familjemedlemmar och ingen är allvarligt sjuk. Alla har sina upp- och nergångar men det finns ingen kronisk demon i min familj. Vi har haft turen och lyckan att slippa det. Det är verkligen något att vara tacksam för.

 Men de som inte har det lika bra då? Tänk att du går på stan och ser en liten flicka kliva på spårvagnen. Kanske är hon på väg till sjukhuset för att hälsa på sin cancersjuka mamma, sin pappa som ligger nedsövd som följd på en hjärnblödning eller sin bror som just råkat ut för en bilolycka? Tänk om just denna lilla flickas liv är lika bräckligt som ett Mariekex? Vad ska göras åt det? Det finns inget vi kan göra, förutom att finnas där. Det är dock svårt att visa stöd och kärlek till en vilt främmande person. Speciellt när man inte vet vem man ska visa kärlek åt. Hur ska jag veta vilken flicka eller pojke på stan som har en allvarligt sjuk familjemedlem? Eller flicka eller pojke… Varför inte en gammal pensionär? Den har också en familj som löper lika stor risk att hemsökas av hemskheter.

 Men tillbaka till flickan på stan… Egentligen, har du någonsin tänkt på vad för liv folk ni möter har? Gatorna är fyllda med mer än smutsiga fotspår och skräp, raring. Vattnet som rinner utmed de stela plattorna är förorenat med sorg och tragedier. Det snirklar sig förbi folk som inte verkar lägga märke till det. Har du någonsin stannat upp och tittat ner på vattnet som porlar utmed asfalten och funderat över vad för människas historia som rinner där? Den sluter upp med andra människors bakgrunder och tillsammans skapar de en egen värld, fylld av sorg, hat och besvikelse. En värld som ingen bryr sig om. Men varför skulle man? Anledningen är kärlek. Kärleken till en liten flicka på gatan, en liten flicka med en cancersjuk mamma, en hjärnblödningsdrabbad pappa eller en allvarligt skadad bror. Trots att du inte känner henne så väl, eller kanske aldrig ens har sett henne förr, så behöver hon din hjälp och din kärlek. För i slutändan sitter vi alla i samma båt, alla våras historier kommer flätas ihop mellan plattorna på gatan, i det rinnande vattnet, in i en ny värld, som ingen bryr sig om.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

♥Namn:
>>Remember?

♥E-postadress: (enbart för mig)

♥Blogg:

♥Kommentar:

Trackback
RSS 2.0